Feministisk á la carte

Igår fick jag genomgå ett test med tio frågor vars syfte var att påvisa det jag redan visste – män är sluskar som tar sig friheter mot det andra könet. Ett trist faktum som några tusen års patriarkat gett oss som ett brev på posten.

Men, här kommer ett exempel på ett fenomen som existerar nästan helt obemärkt. Det var drygt ett år sedan på jobbet, en kund var på besök i lokalerna. Inte vilken kund som helst, han hade en röv som var sjuuukt sexig. Inget jag reflekterade över (jag är ju vit heterosexuell man i ett normativt förhållande), men jag la märke till en hord kvinnliga kollegor som bokstavligen stod och dreglade i korridoren med blickar mot den manlige köttbitens baksida. Gick inte att ta miste på deras uppspelta ansikten och hormonstinna fnitter.

Okej bra, sa jag, då är det alltså fritt fram att kommentera kvinnliga kollegor och kunder? Sagt och gjort, jag pratade högt och brett med min manlige kollega om några av deras rövar och kroppar för att se reaktionen. När de såg frågande ut vad jag höll på med så sa jag bara: jämställdhet.

Jag vill på intet sätt säga att vi är jämställda fullt ut och att jag är en vit kränkt man (ok lite då), men som kvinna bör man ta sig i kragen och fundera över hur normativt det är att fritt fram göra exakt det som sedan är ”BIG NO NO” för en man att göra. Lika mycket som man gladeligen låter karlsloken sätta upp hyllor med förevändningen att det där är karlgöra (ehhumm CamCam). För mig är det lite att vara feminist á la carte.

Om jag säger såhär, det fan inte lätt att vara man alla gånger idag heller. I ena stunden ska man vara mjuk och respektfull och i andra hård tuff och manlig, hur ska ni ha det? Jag är inte en köttbit som både kan vara well done och bloody as hell!

Respektfulla hälsningar

Oxfilén

 

7 kommentarer

  1. Fast älskling! Om vi ska hålla oss till sanningen så har du fått jobbet som ”händig” man eftersom vi alla vet hur bra det gick när jag skulle hänga upp fyra små bilder i studion och jag mätte i typ en halv dag. Och de alla hänger på olika höjd med olika avstånd till varandra lik förbannat..

    Själv är gärna bäste dräng men jag vet också när jag maxat ut min kapacitet. =)

    1. Hör nog själv till de som ”kan själv” men gärna lämnar över saker som är ”typiskt karlgöra” (gräsklippning, diverse bilmekande m.m.).
      Självklart tar jag mig friheten att avgöra vad som hamnar på min bättre hälfts planhalva. 😉
      Feministiskt? Njaaäää…

  2. Det är något jag också har funderat på!
    Jag är så trött på höra orden ”kvinnor kan” för att i nästa stund få höra att vissa saker är ”karlgöra”. Min åsikt stämmer helt överens med din, dom flesta kvinnor är ”feminist á la carte”.

  3. Pingback: The untouchables

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte.